Visst vet jag att empati har sin gräns. Intresse också. Och
ideligen påpekas det att vi i svensk nyhetsförmedling och opinionsbildning bara
orkar med en kris i taget.
Alltså ägnar vi oss för närvarande åt invandringen, som
hänger ihop med kriget och krisen i och runt Syrien. Vilket naturligtvis ska
uppmärksammas, diskuteras, rapporteras.
Men på andra håll i världen händer faktiskt också saker,
dramatiska saker som en ordinär svensk mediakonsument inte alls eller i alla
fall mycket sällan kommer i kontakt med.
Jag tänker på Centralamerika. Med länder som slarvigt kallas bananrepubliker – jo, det odlas bananer ...-Fortsätt läsa denna text på News55, där jag numera är en av krönikörerna under samlingsvinjetten "Erfarna tankar" (lite pretentiöst, jag vet, men det är inte jag som har hittat på det ...). Och om du som jag är fascinerad av Centralamerika i allmänhet och Guatemala i synnerhet tycker jag att du också ska läsa min bok "Att vara yngst är ett handikapp som går över"! Där delar jag med mig av många minnen från mina år i Latinamerika. En tid jag inte glömmer.