Så roligt att Klimakteriehäxan fortsätter hitta nya läsare!

Upptäcker till min stora förtjusning först (genom en bloggvän) att biblioteket i Falun skyltar med min första bok, "Klimakteriehäxan".

Och att sedan, som en följd av den bloggnotisen, boken blivit läst av åtminstone en person som förtjust kallar den för "bladvändare"! Så roligt!

Vem vet, kanske fler – du? – också får lust att söka upp den för en stunds lättsam läsning?! Tror jag vågar påstå att texten är tämligen tidlös.

Tack för läsarreaktionerna!

Efter lång tvekan gav jag efter – jag ville ju så gärna ha den tryckt på papper! Så, i januari 2025, kom den från tryckeriet. Liten upplaga som jag själv bekostat, men jag bestämde att det kunde det vara värt. Och det visar sig att "I ljust minne bevarad" har hittat ny publik, läsare som kanske inte vetat om att den funnits digitalt eller som bara inte brytt sig, eftersom de allra helst läser på papper. Oavsett vilket har det nu trillat in en trevlig rad kommentarer på olika vis och det är med glädje och tacksamhet jag citerar några av dem här!

Jag läser din bok, den berör otroligt! Gripande, kunde inte lägga bort den! Margareta T

Vill tacka dig för en fin läsupplevelse med din varma och kärleksfulla bok. Tyckte mycket om den!  Anki

En väldigt bra bok och viktig!!! Micke K

Aina, vilken fin bok du har skrivit! Jag hör och ser Ulla-Carin framför mig när jag läser. Fina minnen i all sorg. Rolf T

Vilken innerlig och tankeväckande bok du skrivit. Jag läste den utan paus och la den ifrån mig lite sorgsen förstås, men också med tankar på vad vänskap kan vara när det kommer till kritan. Jag tycker du gestaltar den i dess djupaste mening. Eva G

Tack Aina för jättetrevlig (om än sorglig) läsning  Du är fantastisk med pennan/datorn. Barbro P

Jättefin! Tänkte bara titta lite på början men kunde inte låta bli att läsa alltihop direkt ... Linda G

Tack nu har jag läst! En fin liten bok om dessa kvinnors öde, roligt med återblickarna på 70-80 talens SVT. Göran Å

Har precis läst ut din bok. Välskriven och vilken hyllning, vad är väl en dödsannons, nu lever minnet av Lena vidare på ett helt annat sätt. Ulla-Carin också så fint skildrad. Monica

Har just läst ut boken. Sååå berörd! Gisela

Över 10 000 har läst!

Ett slags drömgräns i mitt avsomnade författarliv har passerats. "I ljust minne bevarad" har haft över 10 000 läsare, bara i bloggformatet! Inser förstås att jag inte vet om alla läste hela texten, men de har åtminstone blivit nyfikna och förhoppningsvis tagit del av berättelsen om två av mina fina väninnor, Ulla-Carin och Lena, som mötte döden ungefär samtidigt. I Ulla-Carin Lindqvists fall handlar det också om hur hennes succébok "Ro utan åror" kom till, en process som jag var synnerligen delaktig i (och det är jag väldigt stolt över!).

Antalet läsare bör egentligen vara ännu högre, eftersom texten finns i tre format till: som e-bok, som pdf-fil och som ljudbok. Hur många som lockats till de här versionerna har jag tyvärr inte en aning om. Flest intresserade har förstås funnits i Sverige, men i bloggens statistik ser jag att man också öppnat filen från USA, Spanien, Tyskland och till och med Kina.

Allt detta har jag tre personer att tacka för: bloggvännen Emma, som oombedd gjorde pdf:en och e-boken; jag har ju inte en susning om hur man åstadkommer sådant. Och så två av dem jag vill kalla mina "pojkvänner": Mikael Katzeff och Micke Sejd, som rattade inspelningen av min inläsning, redigerade, la in musik och såg till att den blev åtkomlig på Soundcloud. Ingen har fått betalt för sitt arbete, det är gjort med mycket hjärta och hopp om pengar till forskningen om ALS. Och det är förstås gratis både att läsa och att lyssna!

Att det blev en gratishistoria för läsarna i en variant av egenutgivning uppmärksammades bland annat av Boktugg när "I ljust minne bevarad" nyligen hade publicerats. 

Ny aktualitet har min bok också fått genom att ishockeylegendaren Börje Salming nyligen avled i denna hemska sjukdom. Det föranledde Aftonbladet att i det sammanhanget publicera en artikel om ALS och Ulla-Carin, och i den nämndes även jag. 

Nu kan man förvisso säga att 10 000 läsare inte är en kioskvältare, i en värld där storsäljande författare räknar in sålda böcker i miljontal. Men jag är glad ändå!

Låt mig i sammanhanget få påpeka att "Ro utan åror" nu finns ute i ny (pocket)upplaga, med nytt omslag. Ny ljudboksversion finns också, nu är det Cecilia Nilsson som läser. 

Nu också som ljudbok!

Nu finns "I ljust minne bevarad" som ljudbok, gratis att lyssna på. Klicka bara på länken!

Det tar två timmar och femton minuter av ditt liv att följa Lena och Ulla-Carin genom mina ögon. Den ena har du aldrig förut hört talas om, den andra har du haft i din tv hur många gånger som helst, fast det är några år sedan nu.

Det handlar om många bitar av deras liv: om arbete, kärlek, bröllop och barn. Men båda kvinnorna drabbas av obotlig sjukdom. Lena fick cancer, Ulla-Carin ALS (Amyotrofisk Lateral Skleros). Och de mötte döden på helt olika sätt.

Ljudversionen har kommit till tack vare två entusiaster, Mikael Katzeff och Micke Seid, båda djupt engagerade i arbetet för ökad forskning framför allt kring ALS. Tack vare att Micke och Micke hanterat det tekniska finns alltså texten nu att lyssna till. Det är min röst du hör.

Boken har redan lästs av nästan fem tusen personer, men jag hoppas förstås på fler. Kanske inspirerar det någon att skicka en slant till Cancerfonden eller Ulla-Carin Linduists stiftelse för ALS-forskning. I så fall blir jag glad! Och tacksam!

Reaktioner från läsare

Till min stora glädje har många redan läst "I ljust minne bevarad". Och reaktionerna har strömmat in, mest på Facebook med också på mail och som sms. Här ett axplock av läsarnas kommentarer!

Fantastiskt fint! 
Lasse Anrell

Värdigt och framförallt viktigt för många.
Helena Danielsson

Jättefint skrivet. Har själv ALS och min syster dog i cancer. Blev väldigt berörd.
Jenny Aronsen

Så starkt o berörande! Jättefint skrivet. 
Maria Hedlund

Texten är så beskrivande att jag höll andan flera gånger och tårarna har inte varit långt borta.
Tack för att du har delat med dig.
Gisela Frändfors

Fantastiskt fint och inlevelsefullt skrivet! 
Eleonor Uddbom

En otroligt fin och personlig historia om två kvinnor/väninnor vars livsöden vävs samman.
Ingrid Lindgren

Så innerligt och starkt.
Ulla Sjöstrand

Tack Aina för den fina texten. Det har tagit tid för mig att läsa för jag blev så berörd att jag var tvungen att dela upp den. 
Christina Rydlund

Berörd och rörd är jag.
Bella Stjerne

Vilket systerskap du skildrar i dina väninneporträtt. Jag avundas faktiskt den sortens varma och nära relation som kan finnas mellan kvinnor och som du så fint beskriver och följer.
Sven Strömberg


Tack, så många minnen från det tidiga 70-talet som återkom! 
Anders Henrikson

Så klokt. Livserfaret. Kärleksfullt. Och fint.
Eva Hamilton

Läser och berörs starkt. Tack för en fantastiskt fin text. 
Lina Miller

Osentimentalt men mycket gripande. Välskriven text.
Gunilla Lindahl

Tack för den här berättelsen. Jag kände U-C ganska väl men här kommer fram sidor jag inte kände till. Spännande hur "Ro utan åror" kom till. Lena är ett nytt namn för mig men även texten om henne berör mig ordentligt.
Johan Isaksson

Så intressant och fint skrivet.
Aase Sahlin

Tack för din mycket fina text om den tid som flytt. Kände inte Ulla-Carin men däremot Lena. Arbetskamrat, kamrat, resekamrat mm. Även fint att få ta del av det som hände med Lena efter att hon slutade på SVT. Ett berört tack Aina!
Per Blomberg

Så berörd. Tack!
Ulla Westblom

Ojojoj...... har läst. Och måste läsa igen. En otroligt stark och gripande berättelse.
Lena Lundkvist

Så vackert, så sorgligt.
Mildred Erikson

Så starkt och berörande.
Mona Holst Cederberg

Tack Aina. En sån fin och känslig text du skrivit. Tårar, skratt och igenkännande leenden följde mig på färden bakåt.
Jag kände inte Ulla-Carin men Lena desto mera o greps starkt av deras skilda öden. 
Charlotte von Heidenstam

"Gripande och välskrivet"

Gunilla Lindahl, tidigare bl a chefredaktör för tidningen Senioren, numera frilansande skribent, har för nätsajten Nyfiken Grå läst "I ljust minne bevarad".
"Osentimentalt men mycket gripande" och "välskriven text" tycker hon i sin recension.
Vill du bilda dig en egen uppfattning finns läsningen bara ett klick bort. Gratis.

I ljust minne bevarad – läsning, bara på nätet

Ur "Min kamp mot tiden" Foto Pelle Wickman SVT

Alla ska vi dö. Hur tacklar man beskedet, om och när man får det?

Två kvinnor valde helt olika vägar. Ulla-Carin Lindquist, känt tv-ansikte, sökte närhet, sällskap – och skrev själv om sitt öde i "Ro utan åror", en bok som blev en stor framgång både här hemma och internationellt. Hon dog omgiven av sina närmaste. ALS, amyotrofisk lateral skleros, tog hennes liv.

Lena Sjöström, ingen kändis alls, orkade mot slutet egentligen bara med sin dotter. Och när den sista stunden var inne passade hon på, ja kanske valde hon, att sluta andas när hon var helt ensam. Cancern vann.

Lena Sjöström Foto Nicke Nyquist

Nu kan du möta de två och deras gripande men var för sig så olika öden, sedda genom mina ögon, eftersom de båda var mina högt uppskattade väninnor. Du får också följa tillkomsten av boken ”Ro utan åror”, skriven under unika omständigheter. En bok om döden IRL som blev både kritikersuccé och bästsäljare.

Båda dessa fantastiska kvinnor avled 2014. Och ända sedan dess har jag tänkt att jag ville skriva om dem, inte låta någon av dem falla i glömska. Jag har börjat och börjat om igen, tiden har gått och blivit till år. Det har kostat mig en hel del möda och tårar, men nu har jag i alla fall bestämt mig för att jag gått i mål och vill låta fler läsa.

Här läser du texten I LJUST MINNE BEVARAD! 
Bara på nätet. Och gratis.

Uppdatering: Nu finns den här texten/boken att läsa inte bara som en enda lång bloggpost utan också som e-bok eller som pdf-fil, för den som föredrar de formaten. Omvandlad till e-bok uppstår lite lustiga sidbrytningseffekter, men dem får ni ha överseende med! Väljer du e-bok laddar du först ner filen, sedan är den klar att läsa på din platta eller vad du nu kan tänkas vilja använda. Pdf-en kommer du till direkt.

Mösstanten ♥ Klimakteriehäxan

Foto: Mösstanten

Vissa dagar börjar bättre än andra. Himlen där ute är visserligen grå den här morgonen, men den lystes upp högst påtagligt när jag läste vad Mösstanten skriver på sin blogg i dag om Klimakteriehäxan, som blogg och i bokform!
Tackar och niger!

Klimakteriehäxan är bokningsbar!

Nu när jag inte arbetar heltid har jag möjlighet att då och då komma och prata i olika föreningar och sammanslutningar, i väldigt skilda sammanhang och med publik i olika åldrar. Jag är helt enkelt bokningsbar! Och för att du om du är intresserad inte ska köpa "grisen i säcken" kan du läsa nedanstående. 
Du kontaktar mig enklast på ainabergvall@hotmail.com.

KORT OM MIG

I 50 år – ja med råge! – har jag vistats i nyheternas värld. Som journalist har jag jobbat med olika medier, fast mest med tv. Men min yrkesbana kan beskrivas ha gått från varannandagstidning till dygnetruntutgivning, i tv-världen har utvecklingen handlat om film som numera är en fil. Häng med mig från de första trevande arbetsuppgifterna med anteckningsblock och skrivmaskin via filmkamera som så småningom blev digital och till nyhetsdesken som aldrig har ledigt, det vill säga on-line-redaktionen som producerar de nyheter du hämtar på nätet, i din dator, mobil eller läsplatta!
Få svenska journalister som fortfarande är yrkesverksamma har varit med om och kan se tillbaka på allt som hänt under decenniernas gång. Jag har jobbat med legendarer i branschen, i alla tänkbara funktioner från reporter till arbetsledare, i Sverige och i Latinamerika – där det blev sex år sammanlagt. Jag bjuder på många minnen och spännande möten. Dessutom får lyssnaren en överblick över dagens medialandskap, så starkt förändrat genom datorernas inmarsch.
----
Älskar att läsa och prata om böcker. Och att skriva, förstås. Drömde om att bli författare redan som 5-åring - det tog förvisso många år att komma dit! 
Har viss erfarenhet av att prata i skolklasser om såväl arbete med nyhetsförmedling som barns läsning.
Har gjort ett antal "föreläsarbesök" i olika föreningar, bl a PRO och SPF. Tipsar gärna om nätaktiviteter. 
Oavsett publikens ålder och sammansättning anstränger jag mig att hålla en lätt ton, ett rakt språk och blir glad om folk ler! 

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Flera alternativ som pratämnen, svarar gärna på frågor om journalistik:
1/ Från varannandagstidning till dygnetruntbevakning. Vad har hänt i nyheternas värld under de 50 år som jag har vistats där? Betydelsen av sociala medier. Minnesbilder, bl a från 6 år i Latinamerika.
2/ En dröm som blev sann - mer personlig historia om min karriär som journalist och till sist författare.
3/ Om ett stort intresse: barns läsning och barnböckers betydelse och varför jag valde att skriva om ett skilsmässobarn som bor växelvis hos sina föräldrar.

VERKFÖRTECKNING
"Klimakteriehäxan" 2008, Isaberg förlag.
"Dela lika" 2014, Isaberg förlag.
"Att vara yngst är ett handikapp som går över" 2014, Isaberg förlag.
"I ljust minne bevarad" 2018 - en längre text som bara finns publicerad på nätet (https://iljustminne.blogspot.se/2018/05/i-ljustminne-av-aina-bergvall-tack-till.html) Om två väninnors helt olika sätt att närma sig döden: Ulla-Carin Lindquist och Lena Sjöström, som båda avled 2004.
Författarens högra hand när Ulla-Carin Lindquists bok "Ro utan åror" kom till, publicerad Norstedts 2004.
Bloggen Klimakteriehäxan sedan dec 2004 (http://klimakteriehaxan.blogspot.se/)
Krönikor på News55 sedan sept 2015 (http://www.news55.se/erfarna-tankar/) - kräver en del scrollning. 
Oregelbunden medverkan på sajten Nyfiken Grå (http://www.nyfikengra.se/)
Öppet arkiv SVT - svårt att hitta rätt - men jag har haft hand om mängder av produktioner och dessutom gjort många egna program, inslag och intervjuer.
Sex översättningar av barnböcker, bl a av Enid Blyton, för B Wahlströms förlag på 70-talet.
Medarbetare i tidningar: Arvika Nyheter, Expressen, DN, SvD, Kamratposten, Femina, Veckojournalen, Stockholm News, UNICEF News.

På världens längsta bokbord

"Har många gånger skrattat eller åtminstone smålett men på slutet trillade faktiskt några tårar i stället. Vad bra att jag köpte den av dig där på den regniga Drottninggatan i augusti.
Ska köpa en till för den vill jag ge i julklapp till en väninna som också jobbat i Centralamerika!"

-Susanne Hultman köpte "Att vara yngst är ett handikapp som går över" när jag var en av många, många deltagare på det som kallas "världens längsta bokbord", ett årligen återkommande arrangemang i Stockholm. Och nu har hon läst och hört av sig. Tack!

Sent omsider ...

"Jag läste din bok med stor förtjusning!"

-Gunilla Lindahl, chefredaktör tidningen Veteranen.

"Tack för härlig läsning, både skratt eftertänksamhet och annat. Med andra ord mycket trevlig läsning."

-Inger Söderman, freelance i tv-branschen.

Fynd bredvid rean

Letade du efter mina böcker på stora bokrean?
Lessen, men där fanns de inte med.
Men du kan förstås köpa dem ändå, de är inte dyra! Enklast handlar du på nätet, exempelvis här.

Rekommenderad omläsning!

"Sitter just nu på pendeln och läser om Klimakteriehäxan och skrattar så halva vagnen vänder sig om!"

-Meddelande från Sissela Andrén på Facebook.

Jag glömmer inte Guatemala

Visst vet jag att empati har sin gräns. Intresse också. Och ideligen påpekas det att vi i svensk nyhetsförmedling och opinionsbildning bara orkar med en kris i taget.

Alltså ägnar vi oss för närvarande åt invandringen, som hänger ihop med kriget och krisen i och runt Syrien. Vilket naturligtvis ska uppmärksammas, diskuteras, rapporteras.

Men på andra håll i världen händer faktiskt också saker, dramatiska saker som en ordinär svensk mediakonsument inte alls eller i alla fall mycket sällan kommer i kontakt med.

Jag tänker på Centralamerika. Med länder som slarvigt kallas bananrepubliker – jo, det odlas bananer ...

-Fortsätt läsa denna text på News55, där jag numera är en av krönikörerna under samlingsvinjetten "Erfarna tankar" (lite pretentiöst, jag vet, men det är inte jag som har hittat på det ...). Och om du som jag är fascinerad av Centralamerika i allmänhet och Guatemala i synnerhet tycker jag att du också ska läsa min bok "Att vara yngst är ett handikapp som går över"! Där delar jag med mig av många minnen från mina år i Latinamerika. En tid jag inte glömmer.

I tidningen där allting började ...

Tillbaka i Arvika Nyheters spalter, nu inte längre som medarbetare under signaturen "Bell" utan omskriven i samband med Billingsuddevännernas arrangemang. Mer om sånt som hänt under mina 50 år i medievärlden (och som började just på AN) kan du läsa här - en text som inte finns med i boken.

Plats på scen!

"Billingsudde vänner" heter ett sällskap som lever i Arvika-trakten. De där vännerna värnar om ett hus som vi förr i världen kallade Masonitkyrkan, ett missionshus som man i dag kallar en samlingsplats för folk i Stavnäs med omnejd. I den där "omnejden" finns det jag brukar kalla Barndomslandet i mina bloggtexter.

Föreningen anordnar regelbundet aktiviteter, ofta av kulturtyp, och har också kaféverksamhet i det numera om- och utbyggda huset. Och efter flera försök blev det nu av: jag hamnade på Billingsudde-scenen för att prata om mitt långa liv i media och mina böcker. Lennart Persson, också han med rötterna i västra Värmland, intervjuade mig. Han vet hur man ställer frågor, eftersom även han har levt länge i journalistbranschen ...

Jag hade onda aningar: skulle verkligen någon komma, ta sig inomhus en vacker kväll strax efter midsommar när det varken regnade eller blåste?
Det visade sig att det skulle det. Lokalen var knökfull, stämningen blev god (tack Lennart!) och allra sist blev det boksignering, till många glada bokköpare!

Fler pluspoäng

"Din bok är jättebra! Du skriver så himla bra! Målande!"
-Anita Hult, en av många studentkamrater av årgång 1965 som köpt och hört av sig på Facebook..

"Underhållande!"
-Walther Janson hör av sig på Facebook.

"Älskar den!"
-Mickan Thor, journalist och författarkollega på Isaberg förlag.

Bildbeviset

Här är bildbeviset i fall du tvivlat: den här boken passar bra att ta med till stranden, till poolsajd eller varhelst nu den sköna solstolen står. Ja, till och med i skuggan funkar "Att vara yngst är ett handikapp som går över"!

Bilden kom som ett MMS från Spanien och åtföljdes av kommentar: "Läst ut. Snyft! Jag älskar den!"
Ta med mig på semestern du också!

Fri frakt för din läsning!

Upptäcker av en slump, via Facebook, att flera nätbokhandlare har extrapris på min senaste bok "Att vara yngst är ett handikapp som går över". (Nu är den ju inte dyr från början heller, vilket jag tycker är sympatiskt.) Adlibris och Cdon bjuder dessutom på frakten! Har skickat ett ex med post till en väninna. Kostade över 40 spänn ...

"Färgstarkt"

"Att vara yngst är ett handikapp som går över av Aina Bergvall är hennes tredje bok och handlar precis om det titeln antyder, både smått och stort. Ett par saker har vi gemensamt; både Aina och jag har haft fäder som haft affär, där vi arbetat och träffat massa udda kunder. Båda gråter vi vid bröllop och andra tillställningar.

Men där slutar likheterna. Aina Bergvall har haft en spännande karriär som krigskorrespondent i Buenos Aires under Falklandskriget, reporter i Latinamerika, Nicaragua, Ecuador, Guatemala, El Salvador, ställen som jag knappt vet var de ligger. Och spanska kan hon.  Bergvall har intervjuat nobelpristagare, presidenter, uteliggare och andra spännande människor. Men hon skriver även om den där jästen i kylskåpet, om det papperslösa kontoret och om hur sällsynt både det perfekta hemmet och den perfekta erotiken är, trots alla tips och goda råd i tidningar. Att vara yngst och kvinna är ingen fördel, det gäller att vara lite tuff och ha skinn på näsan. Det är roligt att få ta del av Ainas färgstarka liv och erfarenheter."
Skrivet av Hannele Lyckegard på hennes blogg "Hanneles bokparadis".