Läsarna blir fler

"Bara att instämma i hyllningskören! Kul skrivet, och bitvis spännande - historien om Los Colorados förstår jag att du inte berättade för din mamma ..."
-Mail från Monica Sandberg

"Kul att läsa om din väg till journalistiken och olika händelser. G G Marques nobelpris, krigen i Mellanamerika och ryktet om Astrid Lindgrens död m m.
Språket lättflytande som en fjällbäck."
-Kent Lidman på Facebook.

Glada tillrop från läsare!

"Underbar läsning Aina: 'Att vara yngst är ett handikapp som går över'. Låt oss prata vidare om igenkänning o livet oss kulturtantor emellan!"

-Monika Bohman på Facebook.

"Aina! Läser boken - mycket intressant o kul - åsså skriver du mä Knorr! dä gillar jag!"
-Majken Josteus på Facebook.

"Läste färdigt boken i morse - vilka upplevelser! Mycket intressant, även hemskt - och - som jag sa - många knorrar! När kommer del 2??"
-Majken Josteus igen, något dygn senare!

Vad handlar den om?

Det är den vanligaste frågan jag får om min nya bok "Att vara yngst är ett handikapp som går över".

Det korta, raka och enkla svaret är att den handlar om mig. (Dessutom gör jag gärna tillägget att allt som står i boken är sant.)

Men en utförligare beskrivning kan också se ut så här - ungefär som i baksidestexten på den tryckta boken:

-Radiohuset. Slutstation!

Busschaufförens budskap blev med åren alltmer hotfullt. Skulle jag tillbringa resten av mitt liv där, i de långa korridorerna med de många sammanträdesrummen, teknik i oändlighet och senaste nytt som högsta prioritet?

Lite åt det hållet blev det väl, även om jag gjorde en del utvikningar. Sex år i Latinamerika blev en viktig period i livet. Variation i uppdragen på hemmafronten gjorde vardagen lustfylld också på jobbet.

Inget av detta hade jag kunnat ana när jag tog bussen till Oxenstiernsgatan första gången.

Då var jag nyanställd som programredaktör på Sveriges televisions TV-Nytt. Högste nyhetschefen hette Per-Martin Hamberg, ankaret framför andra Sven Lindahl ..! Ännu hade jag inte fyllt 23. Jag var inte bara den första kvinnan på jobbet, jag var också i särklass yngst. Långt ifrån alltid ett plus!

Någon gick på introduktionsvandring med mig i Det Stora Huset På Gärdet. Vi kom till Eko-redaktionen, granne med tv-nyheterna. Och vi sprang på en legendar i Ekots historia, sekreteraren och alltiallon Grace Kretz. Hon stirrade, tog min hand, sa:

-Jasså är det du det? Det trodde jag var en gammal kärring!

Därmed var presentationen avklarad.

Men det där handikappet att vara yngst, det skulle gå över, visade det sig. För mig precis som för alla andra.

I jobbet precis som i resten av livet.

En dag tvingades jag till och med upptäcka att jag var sista länken bakåt i mina barns liv. Äldst, helt enkelt.

Den vägen ska förstås de flesta vandra. Men vi är nog rätt många som håller tanken ifrån oss i det allra längsta.

Sedan, utan förvarning, är vi där. Och handikappet att vara yngst är bara ett minne.

Kan man fresta med en bok - eller rent av med fler?

Hallå där, får det lov att vara en bok eller kanske rent av två?

På stora Bok & Bibliotek i Göteborg är det tätt mellan författarna. Köerna ringlar långa när De Stora Skribenterna signerar sina alster.

Men en och annan stannade ju faktiskt till hos mig också ...

Snart är "Att vara yngst är ett handikapp som går över" på väg ut i bokhandeln och till biblioteken. I nätbokhandeln ska den redan finnas. Samt på Isaberg Förlag förstås.

Och "Dela lika" som kom ut i början på sommaren är fortfarande ny! Den har du väl inte missat?
"Skolan, kamraterna och kärleken framställs trovärdigt och spännande. /.../ Språket är välanpassat och flyter på bra" stod det bland annat i Bibliotekstjänsts recension. Fler reaktioner hittar du här.

En dröm som blev verklighet!

Med ännu en bokmässa i benen kan jag nu inte låta bli att njuta lite. Kolla in namnskylten som jag hade i förlagets monter på Bok & Bibliotek! Det står ju "författare" på den!

Ja, med tre publicerade böcker lär man ha "officiell rätt" att göra anspråk på titeln. Fast jag tror nog att jag ska använda den tämligen sparsmakat.
Vilket inte hindrar att det gick en liten glädjedallring genom kroppen när jag fick sätta den på jackan.

Författare. Det var ju den framtiden jag drömde om redan som sex-sjuåring! I min gula skrivbok från den tiden står om vad jag ska bli när jag blir stor.
"Jag ska skriva böcker som alla tycker är roliga att läsa" har jag präntat. Inget hymlande där inte, ingen falsk blygsamhet. Jante kände jag inte till.

Nu är det förstås inte exakt så det är. ALLA kommer inte att tycka att det jag skriver är kul att läsa. Men några nöjda läsare, det hoppas och tror jag på! Och drömmar kan slå in, även om man får vänta rätt länge!

Utseendet är visst viktigt!

Minns ni det där med att det inte spelar någon roll hur man ser ut, bara man är hel och ren under? Det påståendet kan ifrågasättas. Och när det gäller böcker är det bara att konstatera, att utseendet är väldigt viktigt.
Nu har skickliga Helene Åberg gjort det tredje omslaget och därmed försett alla mina böcker med ett ansikte. Visst är det snyggt?!?

Se här - en tvättäkta bokNYHET

I morgon börjar den, årets stora bokmässa i Göteborg.
En av de absolut nyaste böckerna som finns med där har faktiskt jag skrivit. Den heter "Att vara yngst är ett handikapp som går över" och när någon frågar vad den handlar om måste jag svara att den handlar om mig.

I dag höll jag första exemplaret i min hand, den kom från tryckeriet i måndags på eftermiddagen, så att detta är en bokNYHET kan inte ifrågasättas ...
Helene Åberg har designat omslaget (det har hon gjort till mina tidigare två böcker också) och den ges ut av Isaberg förlag.